Livmoderhalscancer

Livmoderhalscancer är cancer i livmoderns nedre del. Där livmoderhalsens och livmodertappens två olika celltyper möts, i ett område på livmodertappen, är slemhinnan extra känslig för virus och bakterier. Cellerna i området kan skadas vid en infektion, vilket i sin tur kan leda till cellförändringar. Oftast läker dessa av sig själva, men ibland kan de utvecklas till cancer.

Livmoderhalscancer som inte behandlas i tid kan fortsätta att växa utanför livmoderhalsen, eller sprida sig till andra delar av kroppen, via lymfkärl till lymfkörtlarna i bäckenet, eller via blodet till främst lungor, lever och skelett.

Humant papillomavirus, eller HPV, är den vanligaste orsaken till livmoderhalscancer. HPV är en grupp som består av mer än 200 olika virus, som sprids mellan människor när hud eller slemhinnor kommer i kontakt med varandra, exempelvis vid sex i olika former.

Det är väldigt vanligt med HPV-infektioner, som oftast läker av sig själva. Ibland kan infektionen orsaka en cellförändring som sedan kan utvecklas till cancer.

Om sjukdomen är i ett tidigt stadium får du oftast inga symtom alls.

När livmoderhalscancer ger symtom kan du uppleva följande:

• Onormal blödning: Du kan få blödningar i slidan som du normalt inte får, exempelvis efter att du haft samlag, efter att du ansträngt dig, eller efter att du genomgått klimakteriet.

• Onormal flytning: Du kan få flytningar som är annorlunda än de flytningar du vanligtvis får. De kan exempelvis innehålla blod eller var, vara ovanligt vattniga eller lukta illa.

• Smärta: Du kan få ont i underlivet eller magen, antingen efter samlag eller helt utan anledning.

Blödningar från slidan kan ha många orsaker förutom cancer, såsom att du använder preventivmedel som innehåller hormoner eller att du har sköra slemhinnor.

Om cancern spritt sig till andra delar av kroppen, kan du få symptom såsom

• att du har ont i bäckenet eller ryggen

• att du får en svullnad eller blodpropp (om cancern vuxit runt om större blodkärl)

• att du får ont i området kring livmodern (om cancern växt in i närliggande nerver)

• att du får en fistel mellan slidan och urinblåsan eller slidan och ändtarmen

• att du får andra symtom från urinblåsan eller tarmen, om cancern spridit sig dit.

Du kan även få allmänna symptom, som

• att du får minskad aptit

• att du går ner i vikt

• att du får blodbrist

• att dina njurar slutar fungera (se symtom på njursvikt).

Efter behandling av livmoderhalscancer kan du få en del följdproblem. Prata så snart du kan med din läkare eller annan vårdkontakt för att få hjälp. Det kan exempelvis gälla något av nedanstående besvär:

• Trötthet: Om du känner dig trött, tala om det för din läkare eller vårdkontakt så att du kan få hjälp. Tala också om för dina närstående så att de förstår hur du har det och kan stötta dig. Om du behöver vila är det en fördel att ta flera korta vilopauser istället för en lång. Det kan också hjälpa mot tröttheten om du rör på dig, utifrån vad du orkar.

• Mag- och tarmproblem: Om du har problem med gaser, diarré eller förstoppning finns det mycket du kan göra själv. Här kan du läsa mer om gaser i magen, diarré och förstoppning.

• Sex- och samliv: Om du har problem med sex och samliv efter behandling mot livmoderhalscancer, prata med din vårdkontakt. Det finns hjälp att få. Du kan ha ett sexliv efter sjukdomen, men det kan ta tid att hitta tillbaka. Om slidan blivit trång efter operation av livmoderhalscancer och gjort det svårt att ha slidsamlag, kan du få en så kallad dilatator från vården. De finns i olika storlekar och förs in i slidan för att långsamt töja ut den.

• Klimakteriebesvär: Behandlingen vid livmoderhalscancer kan leda till klimakteriebesvär. Läs mer om vad du kan göra vid klimakteriebesvär här

• Lymfödem: Om du känner en svullnad eller tyngdkänsla i underlivet eller benen efter operation eller strålbehandling kan det bero på så kallat lymfödem. Ju snabbare du får behandling mot detta desto bättre. Prata med din vårdkontakt så snart du märker av sådana symtom.

Om du vill ha stöd och råd och träffa andra som varit eller är i samma situation som du, kan du kontakta exempelvis Cancerfonden, Cancerrådgivningen, eller Gynsam som är en patientorganisation för de som drabbats av gynekologisk cancer.

Du kan minska risken att drabbas av livmoderhalscancer på flera sätt:

• Gå på screening: Du kan förebygga sjukdom genom att gå på de screening-kontroller för livmoderhalscancer som du kallas till. Där tas ett så kallat cellprov från livmoderhalsen. Det innebär att celler från livmoderhalsen skrapas av och undersöks i mikroskop. Det görs för att se om det finns några cellförändringar, det vill säga om cellerna håller på att utvecklas till cancerceller. Om du har cellförändringar eller cancer så har du mycket större chans att bli frisk om den upptäcks tidigt.

• Vaccinera dig: Det finns vaccin mot HPV, det virus som oftast är orsaken till livmoderhalscancer.

• Sluta röka om du röker: Rökning ökar risken för de cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer, eftersom rökning kan förlänga en infektion med HPV.

Din behandling anpassas utifrån hur stor cancertumören är och om den hunnit sprida sig till närliggande områden och kanske även andra delar av kroppen.

• Operation: Om cancern är begränsad till livmoderhalsen är det vanligaste att tumören opereras bort. Hur omfattande operationen blir beror på hur stor tumören är. Vid större tumörer behöver förutom livmoderhalsen också livmodern, övre delen av slidan och de lymfkörtlar som finns i bäckenet opereras bort. Ibland även äggstockarna. Det är för att vara säker på att all cancer tas bort så att den inte kan börja växa igen och sprida sig till andra delar av kroppen. Vid mindre tumörer kan livmodern i vissa fall lämnas kvar. Om du har cellförändringar som ännu inte utvecklats till cancer, kan det räcka med att operera bort en bit av livmodertappen.

• Strålbehandling: Om det vid operationen visar sig att cancern vuxit utanför livmoderhalsen eller spridit sig till lymfkörtlarna, får du strålbehandling efter operationen.

• Strålbehandling och cytostatika: Om du inte kan genomgå en operation, eller om cancern spritt sig får du behandling med både strålning och cytostatika. Cytostatika är cellhämmande läkemedel som antingen dödar cancercellerna eller hindrar dem från att växa och dela sig. När cytostatika kombineras med strålbehandling, gör det att cancercellerna blir känsligare för strålningen.

Det finns olika typer av strålbehandling vid livmoderhalscancer. Inre strålbehandling innebär att ett radioaktivt läkemedel förs in i livmodern via ett smalt instrument som placeras i livmoderhalsen. Vid yttre strålbehandling strålas livmoderhalsen och området runt omkring med en apparat som finns utanför kroppen. Fördelen med inre strålbehandling är att en högre dos strålning kan användas direkt mot cancertumören, utan en hög påverkan på den friska vävnaden runt omkring. Efter en operation kan en yttre strålbehandling hjälpa till att ta död på eventuella cancerceller som finns kvar i vävnaden runt om det opererade området. Inre och yttre strålbehandling kan kombineras för att komplettera varandra.

De flesta blir friska efter behandling, men behöver gå på regelbundna kontroller för att det tidigt ska upptäckas om cancern kommer tillbaka. Om du får återfall i cancer kan du få behandling igen, oftast en annan behandling än du fick första gången. Om cancern kommer tillbaka i lymfkörtlar eller andra organ är det svårare att bli av med den. Om cancern inte kan botas, kan du få palliativ vård som bromsar sjukdomen och lindrar symtomen.

Sök vård om du har symtom som kan bero på livmoderhalscancer, till exempel att

• du får blödningar i slidan när du inte har mens, exempelvis efter samlag eller när du ansträngt dig

• du får blödningar efter att du passerat klimakteriet.

• du får ont i underlivet eller nedre delen av magen som inte går över

• det läcker avföring eller urin från slidan.

Screening för cellförändringar görs normalt av en barnmorska på en barnmorske-, familje- eller gynekologmottagning. Om det efter screening visar sig att du har cellförändringar som skulle kunna vara livmoderhalscancer, kallas du in för ytterligare undersökning och provtagning. Om du har gynekologiska besvär är det bästa att söka sig till en gynekologmottagning och bli undersökt.

Vi kan hjälpa dig att bedöma dina symtom och ge dig rådgivning.