Frontallobsdemens

Vid frontallobsdemens förtvinar celler i hjärnans främre delar – pannloben eller i främre delen av tinningloberna. Pannloben har betydelse för den språkliga förmågan, och härifrån styrs även omdöme, koncentration, impulskontroll och förmågan till insikt. Det är inte klarlagt vad som orsakar sjukdomen. Ärftlighet tycks spela roll, ungefär hälften av de som insjuknar har en genetisk släkting som har haft sjukdomen. 

Frontallobsdemens kalls även för frontotemporal demens eller pannlobsdemens. Frontalloben, lobus frontalis, är den främre delen av hjärnan. Den kallas även för pannloben. Temporalloberna, tinningloberna, sitter på var sin sida. Symtombilden skiljer sig beroende på var i hjärnan sjukdomsprocessen börjar. Det är oftast i pannloben, men kan även vara i tinningloberna.

Frontallobsdemens ger andra symtom än till exempel Alzheimers sjukdom, som är den vanligaste demenssjukdomen. I det här fallet kommer problem med minnet ofta först senare i sjukdomen. De vanligaste symtomen vid frontallobsdemens är förändringar i personlighet och beteendemönster. Förändringarna kan komma gradvis, och med tiden bli mer och mer påtagliga. Åldern för insjuknande skiljer sig också, där frontallobsdemens ger besvär i yngre ålder, ofta före 65 års ålder.

Exempel på beteendeförändringar:

• Olämpligt beteende i sociala sammanhang, på ett sätt som tidigare varit otänkbart.

• Svårigheter att förstå hur andra känner, eller hur andra ser på det du gör. Kan upplevas som självupptagen och känslomässigt avtrubbad.

• Bristande omdöme och dålig impulskontroll.

• Oförklarliga vredesutbrott.

• Minskat engagemang i tidigare intressen, svårigheter att ta initiativ, vilket kan upplevas som depression.

• Bristande personlig hygien.

• Ökad aptit, och förändrade matvanor, till exempel att äta mer socker och kolhydrater.

• Överkonsumtion av mat, rökning och alkohol.

• Att äta saker som inte går att äta, och tvångsmässigt stoppa saker i munnen.

Frontallobsdemens som startar i tinningloberna får större påverkan på talet, eftersom dessa delar av hjärnan har stor betydelse för den språkliga förmågan. Hit hör den typ av frontotemporal demens som kallas primär progressiv afasi (PPA). Den finns i två former: 

• Semantisk demens, som kan ge svårigheter att förstå vad ord betyder, och att själv hitta rätt ord för vardagsföremål. Det är vanligt att ersätta ord med generella termer som ”den/det”. 

• Progressiv icke-flytande afasi, som typiskt ger ett tvekande och upphackat tal. Det är också vanligt att meningsbyggnaden blir fel. 

Med tiden blir allt större områden i hjärnan påverkade av sjukdomen. Det ger fler symtom, till exempel:

• Att få svårt att minnas saker.

• Att bli tyst, få svårt att delta i konversationer och svara på frågor.

• Att upprepa samma ord eller fraser om och om igen.

• Att få svårt att klä på sig, äta själv och klara sitt dagliga liv.

Personer med frontallobsdemens får ofta fel diagnos, eftersom sjukdomen inte ger minnesproblem och andra demenssymtom utan snarare liknar andra sjukdomar, till exempel depression eller utmattningssyndrom. 

Det finns ingen behandling som kan bota eller bromsa sjukdomen. De läkemedel som används vid Alzheimers sjukdom och Lewy body demens har ingen effekt, utan kan istället försämra sjukdomen. 

Behandlingen inriktas mot att lindra symtom och ge de omvårdnadsinsatser som behövs. 

Alla demenssjukdomar får stor påverkan på anhöriga, och det är också viktigt att anhöriga får stöd och hjälp. Du kan läsa mer om att vara anhörig i den allmänna texten om demens. 

Sök vård om du eller en närstående har symtom som kan bero på frontallobsdemens.

Vid frontallobsdemens krävs fysisk vård för att göra en noggrann utredning. Doktor.se har fysiska vårdcentraler på flera orter som du kan vända dig till. Därefter kan du bli hänvisad vidare för fortsatt utredning.