Dataspelsberoende

Att spela så mycket så att det påverkar vardagen kallas ibland för ett dataspelsberoende eller gaming disorder på engelska. För ett tag sedan beslutade världshälsoorganisationen WHO att dataspelsberoende formellt skulle ses som en diagnos, men det finns ännu inte med i de handböcker som vården använder för att sätta diagnoser. Även om dataspelsberoende rent formellt inte finns som diagnos ännu, så finns problemet och bra hjälp att få. 

När det gäller dataspel är det också viktigt att inte se på allt spelande som något dåligt och negativt. Dataspel kan också ge positiva värden, till exempel användas för inlärning och vara ett bra sätt att umgås. Det är när spelandet har övergått från något som är kul och givande till att ta över hela livet på ett negativt sätt som det är viktigt att vara uppmärksam.

Här är exempel på varningssignaler för ett osunt beteende kring dataspel. Om många av dessa stämmer in kan det vara bra att söka professionell hjälp:

• Nästan all ledig tid ägnas åt dataspel.

• Att alltid (eller nästan alltid) välja att vara hemma och spela istället för att träffa kompisar fysiskt, gå på fester eller gå på fritidsaktiviteter.

• Att bli irriterad eller rastlös så fort det inte finns ett spel eller en skärm.

• Att strunta i läxor eller stanna hemma från skolan för att kunna spela, eller motsvarande för vuxna – att strunta i arbetsuppgifter eller sjukskriva sig för att kunna spela.

• Att fortsätta spela trots värk i nacken, ryggen, händer eller tummar på grund av spelandet.

• Att ofta hoppa över att äta, duscha eller sova på grund av spelandet.

• Att sluta bry sig om sitt utseende, sitt hem och människorna runt omkring sig på grund av spelandet.

• Att spelandet tar mer och mer plats, så att fler och fler av punkterna ovan börjar stämma in.

Som förälder till ett barn som har ett osunt beteende kring dataspel behöver du agera. Här är exempel på vad du kan göra:

• Prata med ditt barn, engagera dig i vad som händer i barnets värld, vilka spel det rör sig om, vilka andra kompisar som spelar och hur de umgås genom spelen. Prata om att du märker att mycket tid ägnas åt dataspel, och att det gör dig orolig.

• Var uppmärksam på om ditt barn har andra symtom som nedstämdhet eller ångest som kan ha betydelse för beteendet.

• Sätt tydliga gränser för spelandet. Berätta varför du gör det, och håll på dessa gränser.

• Hjälp till att hitta andra aktiviteter.

• Om det inte hjälper – sök professionell hjälp.

Det är vanligt att unga med överdrivet dataspelande också har andra problem, till exempel nedstämdhet och ångest. Behandlingen består av psykoterapi som anpassas utifrån den helhetsbild av besvär som individen har. Ofta används kognitiv beteendeterapi (KBT) som syftar till att ändra beteenden och öva på att kunna hantera världen utanför spelen och motstå suget efter att spela. Personer som länge varit uppslukade av en digital värld kan behöva hjälp att få in vanliga rutiner och öva på sin sociala förmåga.

Om spelandet tar orimligt mycket tid och får konsekvenser i vardagen är det bra att söka professionell hjälp.

Hos oss arbetar erfarna sjuksköterskor och läkare som kan hjälpa dig bedöma symtom och ge rådgivning. Om vi bedömer att det behövs kan vi hänvisa vidare till specialistklinik.