Kawasakis sjukdom

Kawasakis sjukdom ger symtom i många olika delar av kroppen. Barnet är oftast trött, svårt att trösta och har svårt att få i sig vätska. För att läkaren ska kunna ställa diagnosen ska barnet ha haft hög feber i fem dagar, och minst fyra av följande:

• svullna och röda händer och fötter, som så småningom börjar fjälla

• röda ögon

• röd tunga eller spruckna, rodnade läppar

• hudutslag, som kan se olika ut från barn till barn

• ensidigt svullen halslymfkörtel.

Ett symtom kan hinna gå över innan nästa kommer. Det finns också atypiska varianter av Kawasakis sjukdom, där alla kriterier inte är uppfyllda, men där läkaren ser inflammation i kranskärlen eller barnets blodprover tyder på hög grad av inflammation i kroppen.

Behandlingen vid Kawasakis sjukdom är vanliga antikroppar från friska blodgivare som injiceras intravenöst (IVIG, intravenous immunoglobulins). Detta dämpar inflammationen och ger oftast snabb symtomlindring med sänkt feber. IVIG brukar kombineras med acetylsalicylsyra, som också mildrar inflammationen. Den här behandlingen minskar risken för hjärtskador.

Om ditt barn har haft feber i över fyra dagar bör du söka vård på din vårdcentral. Sök vård innan fyra dagar har gått ifall barnet har feber och:

• verkar väldigt sjukt, verkar ha ont någonstans eller inte går att trösta

• är yngre än tre månader

• är yngre än sex månader och har feber utan förkylningssymtom

• inte alls vill dricka, eller kissar mindre än vanligt.

Om ditt barn visar tecken på Kawasakis sjukdom ska du ta dig till närmsta barnakutmottagning eller akutmottagning.

Doktor.se har fysiska mottagningar på flera orter som du kan vända dig till. Här arbetar erfarna sjuksköterskor och läkare som kan hjälpa dig med att bedöma symtom och ge råd. Om det behövs kan vi hänvisa dig vidare för utredning.

Forskarna vet inte varför Kawasakis sjukdom uppkommer. De flesta tror att sjukdomen triggas av en infektion eller någon miljöfaktor. Risken att utveckla sjukdomen verkar bero på barnets gener; barn med asiatiskt påbrå har större risk att utveckla sjukdomen. Sjukdomen smittar inte från person till person.