Hemorrojder

Hemorrojder är mjuka kuddar som bildas i nedersta delen av ändtarmen. De utgörs av bindväv och blodkärl. Inre hemorrojder bildas i slemhinnan ovanför analringen. De kan svullna och glida ner så att de buktar ut genom analöppningen. Yttre hemorrojder bildas i huden runt analöppningen.

Venerna runt analöppningen kan sträckas vid ökat tryck vilket kan göra att de svullnar och buktar ut. Det kan ge upphov till hemorrojder. Det finns flera bidragande faktorer som kan ge ökat tryck på ändtarmen och därmed öka risken för hemorrojder, till exempel:

• att du ofta krystar och sitter länge på toaletten för att kunna bajsa

• att du ofta är förstoppad eller hård i magen

• att du äter fiberfattig kost, vilket ökar risken för förstoppning

• att du är kraftigt överviktig

• att du är gravid

• att du ofta lyfter tungt

• att du har analsex

Symtomen vid hemorrojder varierar från lätt obehag till kraftig smärta, särskilt vid toalettbesök. Vanliga symtom och besvär är:

• att du ser en ljusröd blödning i avföringen eller på toapappret när du torkar dig. Blödningen är oftast väldigt liten – bara några droppar

• att du har mjuka kuddar som buktar ut ur ändtarmsöppningen när du krystar. Ibland är kuddarna ömma

• klåda eller sveda kring ändtarmsöppningen, särskilt i samband med att du bajsat

• slem i avföringen

• flytningar från ändtarmen

Det bästa du kan göra för att både lindra besvär och förebygga hemorrojder är att undvika förstoppning. Det kan du göra genom att:

• äta mer fiberrik mat

• dricka mycket vatten

• motionera

• bajsa regelbundet, men undvika att krysta.

Om du ofta för förstoppning trots livsstilsförändringar kan du behöva använda läkemedel som hjälper till att mjuka upp avföringen. De finns att köpa receptfritt på apotek. Större förpackningar kan skrivas ut på recept.

Det kan vara svårt att torka rent om du har hemorrojder, så rengör huden med ljummet vatten och badda torrt med en handduk. Använd inte tvål som kan irritera huden.

Hemorrojder som buktar ut från ändtarmen kan du försöka trycka tillbaka med fingret, men om det gör ont bör du söka vård.

Du kan få hjälp att avgöra om din avföring är lagom mjuk i artikeln Vad säger din avföring om din hälsa?

Små hemorrojder som inte ger så stora besvär brukar behandlas med receptfria läkemedel mot smärta och klåda. Läkemedlen finns i två former: stolpiller som du för in i ändtarmsöppningen och salva som du smörjer på hemorrojderna och runt ändtarmsöppningen. Läkemedlen ska användas i 2-3 veckor.

Om hemorrojderna är stora så att du har mycket besvär av smärta, läckage eller kraftiga blödningar kan de behöva tas bort med en operation eller andra ingrepp.

Besvär från hemorrojder brukar gå över av sig själva, men ibland kan du behöva söka vård. Du bör söka vård om något av följande stämmer in:

• om du får en blödning från ändtarmen, mer än några droppar

• om du har ont i ändtarmen eller runt ändtarmsöppningen

• om du har klåda kring ändtarmsöppningen i mer än en vecka

• om det läcker slem och avföring från ändtarmen

• om du har provat receptfri behandling i mer än två veckor och fortfarande har besvär.

Om du tror att du har hemorrojder behöver du fysisk vård för undersökning och bedömning. Digital vård är inte lämplig vid hemorrojder. Doktor.se har även fysiska mottagningar på flera orter som du kan vända dig till.

Du får berätta för din läkare om dina besvär, hur de känns och hur länge du haft dem, och om du har problem med förstoppning. Sedan kommer läkaren att undersöka hur det ser ut utanför ändtarmsöppningen och känna med ett finger inuti ändtarmsöppningen.

Efter det använder läkaren ett avlångt rörformat verktyg med en lampa, ett så kallat proktoskop, för att titta in i ändtarmen där de inre hemorrojderna kan finnas.

Läkaren kan vilja undersöka tjocktarmen längre in med ett så kallat rektoskop, som likadant som ett proktoskop fast längre och smalare. Läkaren kan också vilja ta prover på slemhinnan som sedan undersöks i ett mikroskop.

I vissa fall behövs en mer utförlig undersökning som kallas för koloskopi. Om det är aktuellt får du en remiss och instruktioner om hur du ska förbereda dig inför undersökningen.