Triggerfinger

Fingrarna böjs med hjälp av muskelsenor, eller böjsenor, som delvis är omgivna av så kallade senskidor. Om en av senorna svullnar blir det svårt för den att röra sig i den trängre delen av senskidan och fingret kan då låsa sig i en böjd position. Namnet triggerfinger kommer från att fingret ofta låser sig i avtryckarposition och kan räta ut sig med ett klick – som en avtryckare som släppts. Tillståndet kan även kallas för springfinger eller stenoserande tendovaginit.

Triggerfinger orsakas av att fingrarnas böjsenor blir irriterade och inflammerade och därför svullnar. Den egentliga orsaken till varför det händer är okänd, men ibland kan tillståndet utlösas av belastning eller tryck på senan, till exempel:

• om du ofta utför upprepade gripningsrörelser

• om du opererats för karpaltunnelsyndrom

Risken för triggerfinger ökar också:

• om du är kvinna

• om du har diabetes

• om du har reumatism

Det är oftast äldre personer som drabbas, men även spädbarn kan få triggerfinger. 

Symtom på triggerfinger kan utvecklas från milda till svåra och inkluderar:

• fingerstelhet, speciellt på morgonen

• en klickande känsla när du rör på fingret

• en knöl i handflatan vid basen av det drabbade fingret  

• att fingret fastnar i en böjd position och sedan plötsligt hoppar tillbaka

• att fingret låser sig i en böjd position så att du inte kan räta ut det

Du kan känna smärta och obehag när fingret låser sig och när fingret plötsligt sträcks ut igen kan det både göra ont och klicka ljudligt. 

Alla fingrar kan drabbas och det är möjligt att samtidigt få problem i flera fingrar och även båda händerna. Vanligast är dock att ett finger på den hand du använder mest påverkas. Främst tummen, därefter pekfingret.

Ibland går triggerfinger tillbaka av sig självt.

Om inte behövs någon typ av behandling:

• Fingerskena under några veckor, för att räta ut fingret, hjälper för vissa.

• En arbetsterapeut kan under tiden hjälpa till om du har svårt att röra fingret som vanligt.

• Inflammationsdämpande läkemedel används ibland i kombination med fingerskena, men effekten är oklar.  

• Kortisonspruta omkring den svullna senan, det vill säga lokal behandling med inflammationsdämpande läkemedel, är den metod som normalt väljs i första hand. 

• Operation är ibland nödvändigt om du har stora besvär och kortisonspruta inte hjälpt. Senan separeras då från senskidan, antingen med en sprutspets eller genom en öppning i huden. De allra flesta blir hjälpta av denna behandling.

Triggerfinger hos barn visar sig ofta genom något av följande:

• Barnet kan inte sträcka på tummen.

• Tummen låser sig i ett böjt läge.

Det går bra att vänta med operation tills barnet är minst ett år, eftersom nästan hälften av barnen blir bra utan behandling och det inte finns några risker med att vänta.

Sök genast vård om din fingerled är varm och inflammerad, eftersom det kan tyda på en infektion.

Sök också vård om:

• du känner dig stel, har domningar eller smärta i en fingerled

• du inte kan räta ut eller böja ett finger

Om du drabbats av triggerfinger kan du tänka på följande:

• Om du ofta utför upprepade gripningsrörelser, försök att vila dig från dessa aktiviteter om du har möjlighet. 

• Receptfria smärtstillande och antiinflammatoriska läkemedel, så kallade NSAID, kan hjälpa mot smärtan men hjälper troligen inte till att minska svullnaden i fingrarnas böjsenor.

Vi kan hjälpa dig med rådgivning, bedömning av symtom och vid behov kan vi hänvisa dig vidare för fortsatt utredning och behandling. Doktor.se har även fysiska mottagningar på ett flertal orter.